NORMAL

Bild: Emelie Karlsson

Språket vi använder är viktigare än vad många tror. När vi använder komplimanger så som att killar är starka och flickor är söta är det inte bara ord... Det positiva användandet av orden får oss att fatta att stark och söt inte bara är tagna ur luften utan också är vad vi alltid ska vara.

Men lika väl som det finns ord som bestämmer hur vi ska vara och ser till att vi anpassar oss efter normen, finns det ord som vi lär oss att vi inte ska anpassa oss efter. Det är orden som vi skrämmer bort personen vi egentligen kanske är. Det är orden som vi kallar dem fula...

De fula orden (skällsorden)är som ett slags staket som ser till att vi håller oss i den lilla lådan som samhället, skolan, vuxna, klasskompisar och vänner anser vara normalt. Många av skällsorden som hörs på skolor kan kopplas till könet eller sexualiteten. Ställer man sig med ena benet utanför lådan kan det hända att man blir kallad "hora" eller "bög". Det finns så många regler för hur man ska vara och vem man kan vara, men vem passar in på alla normerna, vem ser ut som idealen, vem kan följa reglerna????


Frågan är varför vi vill vara bananer, varför vill vi vara likadana? Oavsett om man är fittslickare eller kuksugare så har man rätt att vara en fri jämställd individ. Om vi fortsätter kategorisera oss som tjejer och killar som är olika sen födseln och som aldrig kan förändras kommer vi aldrig kunna vara oss själva! Och vi kommer alltid tvingas göra saker vi inte vill... Killar som inte vågar gå ut på stan i klänning kommer alltid känna sig fängslade i sin egen kropp och tjejer som inte vågar gå ut för att risken är att de blir våldtagna kommer alltid behöva stanna hemma.

Brottsförebyggande Rådet berättar:

I en av de undersökningar som gjorts hade en tredjedel av de tillfrågade eleverna i årskurs 8 samt gymnasiets år 2 blivit utsatta för trakasserier det senaste skolåret [...]. 17 procent hade blivit utsatta för fysiska sexuella trakasserier (Holm m.fl. 2003). I en annan nationell studie uppgav 77 procent av tjejerna att de utsatts för nedsättande kommentarer om kön, och 17 procent har blivit utsatta för homofobiska trakasserier. Av killarna har 66 procent utsatts för nedsättande kommentarer om kön, 53 procent har blivit utsatta för homofobiska trakasserier (Witkowska 2005).

Varför är vi så rädda för det som sticker ut? Måste alla vara så jävla normala? Imorgon kan vi väl bara vara precis dem vi är...